Tillbaka.
Om du inte är inne i mitt "frameset" kan du klicka på bokhans bilden överst på sidan så kommer du dit.
Vill du skriva: bokhans@Gmail.com

Europacyklingen 1990.

Den 7 maj 1990 rullade jag iväg från mitt hem på Kungsholmen. Efter att ha passerat Västerbron och Liljeholmsbron i god fart var det bara 4669 km kvar. Färden gick via Södertälje, Regna, Motala, Jönköping, Borås till Göteborg. Där tog jag en färja över till Jylland. Min tanke var att inte fuska så jag färdades bara med färjor som gick öst-väst. Allt för att inte korta avståndet.
Efter att ha passerat Danmark i motvind vilade jag i Bremen innan jag cyklade vidare till Bonn.
Från Bonn följde jag Rhenflodens strand där det finns utmärkta cykelbanor. Det fanns det för övrigt i hela Tyskland.
Nere i Koblenz svängde jag höger och följde Moselfloden och dess vinodlingar ner till Trier. Där i närheten ligger gränsen till Luxemburg. I Luxemburg vilade jag ut några dagar i Mats Nilssons (han passade på att vara i Sverige då) etagevåning i centrala delen av staden med samma namn som landet. Till min stora glädje fanns där en testcykel så jag kunde cykla inomhus som omväxling. Kunde men inte gjorde bör jag väl tillägga, man är väl ingen sportfåne.
Efter några lata dagar var det dax att cykla iväg igen. Franska tullen fick tuppjuck, en cyklist ända från Sverige.
Välkommen till Frankrike. Trevligt mottagande. Min vana trogen följde jag en flod. Denna gång Rhone. Ännu mer vinodlingar. Hick! Metz, Nancy, Dijon, Lyon, Avignon, Nimes, Perpignan. I Perpignan lämnade jag cykeln för några dagar och tog reste upp till Andorra. Tillbaka igen påbörjade jag klättringen (på cykeln naturligtvis) upp över Pyreneerna. Snacka om nerförsbacke på andra sidan. Och två meter bred vägren. Gissa om det rullade på.
I Barcelona lärde jag mig att ordet postoffice inte betyder något för en spanjor. Men väl framme fanns där massor av post hemifrån. Man var alltså inte helt bortglömd. Bra. Här gjorde jag resans största misstag. Jag skickade hem mina exponerade filmer. Massor av filmer.
Paketet var trasigt när det kom till Sverige och filmerna borta. Där försvann den bild dokumentationen.
Sedan följde jag vägen längs kusten ner till Valencia, Alicante, Almeira, Malaga. Så plötsligt dök Gibraltar klippan upp i fjärran.
Gibraltar. Man var framme. 4670 kilometer eller 467 mil om man är på det humöret, visade cykeldatorn. 3 månader minus en vecka.
Någonstans i mina gömmor ligger en dagbok som i detalj beskriver hela resan. Dag för dag med cyklad distans noterad varje dag.
Kvitton och funderingar prydligt ordnade kronologiskt.
Så svaret på Frågan alla ställer: Fick du ont i baken. Nä, är det enkla svaret. Med rätt grejer så undviker man många problem.

Nu vet jag inte om min utrustning var den optimala, jo det vet jag, det var den inte. Jag ville göra resan på ett sätt som alla kan. Skulle utan tvekan rekommendera vilken frisk pensionär som helst att gör min resa. Om man lyssnar på sin kropp och inte försöker bevisa något för andra eller ännu värre, sig själv så är det inga problem.
Jag använde en 10 växlad helracer. Hade aldrig cyklat på en sådan innan jag for. Hade aldrig cyklat på en cykel utan fotbroms för övrigt,
Cykelväskorna var det billigaste möjliga, inköpta på ett varuhus. De kostade lite och därför kunde jag med gott samvete lämna dem på hotellet i Gibraltar när jag for. Hade väskor fram och bak på cykeln. Framväskorna behöll jag dock, I dem packade allt jag ville ta med mig hem till Sverige igen. Innefattande bland annat en stor knota sten från Berlinmuren som jag fått som gåva i Göteborg.
Det förde mig osökt in på vad man måste packa ner inför en tripp som denna. Lite. Är rådet jag vill ge. Vi är i Europa och följer vägar. Allt finns att köpa, nästan. Ett par extra däck är dock inte dumt att ha med sig. För övrigt cyklade jag i cykelbyxor och tröja som jag tvättade varje dag.
Boendet kanske du undrar över. Jag bodde bra och det kostar. Jag satsade mina pengar på bra boende, ofta hotell men vandrarhem är att föredra. Man träffar inga människor på hotell men det gör man på vandrarhem. Jag har inte nämnt att jag cyklade själv och det gjorde att man ville vara lite social när man kom fram till dagsetappens mål. Bästa delen på resan var när jag och en kanadensiska slog följe. Hon som jag cyklade ensam och vi delade varandras resande filosofi. Resan är målet. detta betydde att vi inte satte upp något annat mål för våra dagsetapper än att de skulle avslutas vid en poolkant. Vandrarhem med pool, hotell med pool, eget hus med pool och husvagn med pool slutade dagarna med. Vi lyckades visst varje dag, uppnå vårt mål.

Europas enda vilda apor.

Ett av målen för min 3 månader långa cykling var att fotografera Europas enda fritt levande apor. Dessa finner man på Gibraltarklippan. Här ser du tre av alla de bilder jag tog på resan.

Hans Björkman
Grimstagatan 75
SE-162 57 Vällingby (Grimsta Torg)
Postgiro 4569112-8
Bankgiro 5622-7002
Ring från Sverige: 070 360 7005
Ring från utlandet: + 46 70 3607005
bokhans@Gmail.com